Taggar

, , , ,

När jag pratade med hästtandläkaren häromdagen, så beskrev jag de problem jag haft när jag tränsar Kamelia – att hon blir arg, lyfter huvudet så högt hon bara kan samt hugger i luften mot mig. Hon har alltid varit strulig att tränsa på så vis att hon kört upp huvudet, men ilskan är något relativt nytt som började i samband med att hon flyttade till det nya stallet. Tandläkaren trodde dock inte att det är något som gör ont i munnen, eftersom det inte var särskilt längesedan den senaste undersökningen. Jag har ju inte vågat bli arg på Kamelia eftersom jag inte riktigt vetat vad hennes beteende beror på; á ena sidan är det typiskt Kamelia att testa mig, á andra sidan är det ovanligt för henne att hon visar en sådan brist på respekt att hon hugger mot mig. Dessutom tycker jag inte om att höja rösten eller använda våld mot min häst, även om man ibland måste vara tuff mot henne och visa vem som bestämmer. Tandläkaren tipsade mig att ge en godisbit ihop med bettet varje gång så nu skall jag testa det. Det känns bättre att förknippa tränsningen med något gott och trevligt, istället för att förknippa det med mer bråk. Om man kan få hästen att samarbeta av egen vilja (även om man måste muta med lite morot) så är ju det såklart att föredra framför tvång och hot.

Anledningen att jag inte testat detta tidigare är för att jag utgått från att det inte kommer att fungera eftersom hon alltid kör upp huvudet när jag ska tränsa, det har inte känts som om hon ens kommer känna lukten av en godis i min hand när hon har nosen riktad mot taket. Lite korkat av mig, eftersom det snarare handlar om att lära henne att när hon väl tar bettet så kommer det även med en liten belöning i form av något gott. När jag skulle rida i förrgår testade jag detta, och Kamelia såg jättesnopen ut när hon insåg att hon fick med en äpplebit med bettet, haha.

Egentligen är det inte jätteförvånande att hon börjar testa mig när vi flyttat till ett nytt stall, på sätt och vis är det nog ganska logiskt. Hela hennes liv förändrades och hon ville väl se vad hon kunde komma undan med, helt enkelt. Särskilt med tanke på att hon är en häst med stark egen vilja. Tränsningen är inte det enda hon har krånglat med sedan vi flyttade, ett tag sprang hon över mig i stallgången när jag tog in henne från hagen t.ex. Detta löste jag genom att ha hingstkedja när jag tog in henne, det finns ju liksom inte en chans att jag med mina 55kg kan stoppa en 600kg stor häst som får för sig att hon ska dra. Med hingstkedjan kände hon att det inte var någon idé att bråka så efter bara ett par gånger slutade hon försöka sticka.

En bild från 2006 på när jag tränsar Kamelia. Snyggaste ridoutfiten någonsin, haha!

En bild från 2006 på när jag tränsar Kamelia. Inte direkt lätt att göra det på ett sådär jättebekvämt sätt för henne när hon inte samarbetar ett dugg. Snyggaste ridoutfiten någonsin förresten, haha!