Taggar

,

Jag har ett mail som min mamma skickat till mig. Det står inget särskilt, men det är det sista hon skickade till mig så därför har jag sparat det.

Tre dagar efter detta, den 11 april 2009, fick hon en massiv hjärnblödning och hennes liv gick inte att rädda. Hon är så otroligt saknad, det är som ett hål i mig som aldrig någonsin kommer att kunna fyllas igen. Sorgen försvinner aldrig, även om den blir mer och mer hanterbar med tiden. Jag tror inte att man någonsin riktigt förstår att någon är borta, man vänjer sig vid att det är så men jag kan verkligen inte få in i skallen att jag aldrig någonsin igen kommer att träffa min mamma. Tänker jag för mycket på det så får jag helt sjuk ångest. Om man verkligen, verkligen kunde förstå så tror jag inte att man skulle orka gå vidare med livet, man skulle inte orka ta sig upp ur sängen på morgnarna.

Nästa år är det 4 år sedan mamma rycktes bort ur våra liv – det känns som en hel evighet sedan.